Min knasboll Deamon
* 2008-03-11
Efter Rex bortgång ville jag ha en ny hund att träna med, att verkligen kunna satsa järnet och försöka nå stjärnorna tillsammans med. Jag hade länge varit intresserad av kelpien och insett vilken enorm arbetspotential den hade och när jag hittade Zathungens kennel och pratade med Ewa-Maria så kändes det rätt. Jag skulle ha en tik från hennes kommande D-kull.
Men ut kom det en liten röd pojke som ville bli min, så i maj 2008 fick Deamon flytta hem till mig och Inja. Tyvärr hade inte hans kulor ramlat ner och det var jag självklart orolig över, med mina tävlingsambitioner, flera av mina hundträningskompisar som visste om varför jag skaffat Deamon tyckte att jag skulle lämna honom tillbaka, men när det blev alltmer säkert att det skulle förbli tomt och inga kulor behagade komma så fattade jag ändå beslutet att han skulle få stanna. Det kändes ytligt att omplacera honom för att han inte skulle kunna plocka championat och jag hade fäst mig vid den livliga valpen och såg hur mycket jag kunde lära mig längs vägen.
Livet med Deamon var aldrig händelselöst och vår relation tätnade och stärktes, det var dagar man helst ville glömma med en sprallig unghund i hemmet, men allt eftersom att han växte till sig så fick man mer respons på träningen och det jobb man lagt ner började löna sig. När Deamon var 7-8 månader började han få en kal fläck under ögat som växte och växte. Inja började löpa och Deamon fick åka på kollo till sin kullbror. På bilderna från dem såg jag att fläcken såg värre ut och bokade raskt en veterinärtid till dagen efter jag hämtade tillbaka honom. Skrapningen hos veterinären visade på demodex och jag blev helt knäckt.
Det kändes jättejobbigt med ytterligare en sak som gick mot oss. Oron för framtiden om hur behandligen skulle gå och huruvida det skulle komma tillbaka eller ej, i kombination med andra omständigheter fick mig till sist att ta beslutet att lämna tillbaka honom till Ewa-Maria.